Eldprov

Det var ju dax för eldprovet igår.
Ja, att käka middag på restaurang med bara särbon och lillkillen.
Kina-mat....oooh vad svennigt! (men det var ju Lillkillens namnsdag och han fick bestämma)
Hade faktiskt lite ångest och funderade på att ställa in det hela. Ja, inte för att vi skulle gå på Kinarestaurang och äta 4-små-rätter-och-fritterad-banan-till-efterrätt, utan för att jag tänkte att det skulle kännas jobbigt och konstigt och trodde att vi (jag och Lillkillen) bara skulle sitta och glo på varandra utan att prata.

Men det hela gick faktiskt ganska så bra.

Ja, förutom att lillkillen betedde sig som om han kommit åt något elektriskt kraftfällt som slungade honom ut ur min lägenhet, när de kom och hämtade mig.
Jag tror att han tog ett steg in i lägenheten och när han såg mig så for han ut lika snabbt som ....
Jag å andra sidan betedde mig inte bättre utan blev nervös pga hans avighet och stressade omkring i lägnheten utan att bjuda in dem. Jag tror till och med att Särbon försökte att lätta upp det hela med att fråga Lillkillen om han komma in och se hur jag hade det. Jag, mitt pedagogiska miffo, sa bara: nej, nej vi ska ju ändå gå nu.....(tyckte att jag hade det stökigt....som om det nu skulle vara en ursäkt!?)

Men som sagt. Det gick faktiskt riktigt bra. Jag tyckte att vi hade det mysigt och Lillkillen pratade faktiskt, för en gångs skull, direkt till mig. Och ja, jag var vuxen nog att ställa lite följdfrågor, som han faktiskt svarade på.
När vi skulle gå ut från restaurangen, stannade Lillkillen kvar vid "önskedammen" och tittade på de andra ungarna som kastade pengar i dammen.
Lillkillen tränger sig resolut förbi ungarna och kavlar upp sina skjortärmar, varvid han stoppar ner ena näven i dammen och fiskar upp en peng.
Jag är vid detta laget utanför restaurangen.
Och låssas att jag inte känner ungen eller pappan som står och gapar som en fågelunge.
Ja...shit, vad gör man?