Pratade innan med särbon som berättade att lillkillen, 8 år, har namnsdag idag. Namnsdagar är inget som de egentligen brukar fira men idag så tänke vi ändå hitta på något ihop så det bestämdes att vi skulle gå ut och käka middag.
Särbon, lillkillen och jag.
Detta förslag mottogs dock av lillkillen med en lång suck.
*suck*
Lillkillen sa till sin pappa:
"Ja, jag börjar förstå att Märy är som kattungarna. Något som jag får vänja mig vid...."
När pappa frågar sin son om det vore bättre att han var tillsammans med någon annan tjej istället för mig, svarar sonen att det hade gjort det samma, helst vill han att mamma och pappa ska bli tillsammans igen.
Just nu har jag ont i hjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch ja, det kan jag förstå. Men det är inte en särskilt konstig reaktion från grabben, så tänkte jag nästan upp i tonåren! Och då gillade jag ändå båda mina styvföräldrar jättemycket.
Mycket kul, hursomhelst, att du kommit tillbaka till bloggosfären, jag har saknat dig här!
Jo då. Jag förstår givetvis att/varför han tycker så. Har ju läst och arbetat en hel del med ämnet...men det är en heeelt annan sak när man står inför det själv. Det hjälper liksom inte att man vet att ungarna känner så här.
Fan, att man inte kan köpa sig fri!
Äh, vänta till tonåren. Då kan man köpa alla ungar!
Skicka en kommentar