Jag har...

...fått mens.
(Ja, förlåt alla känsliga bloggläsare, men jag är kvinna....)
Det var 4 månader sen sist. (Första dagen på min och särbons första semester tillsammans)
Eftersom jag har p-stav så har jag varit förskonad från detta farsot de senaste åren. Men nu börjar det så smått komma tillbaka eftersom staven snart är "slut".
I hate it!
Jag får ont i magen, ont i huvudet, blir yr och blir givetvis grinig av allt det här.
Det är nästan så att jag på allvar funderar på att sterilisera mig.
Fast det kanske är överdrivet?
Å andra sidan är det inte första gången jag tänker i dessa banor.
För vad ska jag egentligen med det här möget till när jag ändå inte vill få barn?

"Men tänk om du ångrar dig!"
Nä, det kommer jag inte att göra.
"Jamen, om du träffar en yngre kille som vill ha barn då?"
Jaha, så då är det alltså meningen att jag ska kasta ut allt som jag känner/vill och tror på genom fönstret och bli mamma för att någon annan vill det? Och sedan som grädde på moset bli ensamstående mamma när han har hittat något yngre och smalare?
Vilket kommer att resultera i att jag blir en bitter gammal kärring som ger mitt barn skuldkänslor för precis allting.
Nä tack, jag tror inte det.

Nåja, det är ju inte så att jag behöver bestämma mig just här och nu. Men det tåls att tänka på.