Okej.
Lillgrabben har varit hemma i 20 minuter när någon ställer följande fråga:
"Vem i vår familj kommer att orka vara uppe längst på resan?
Alla räcker upp handen, inklusive jag.
Lillkillen vänder sig till mig och säger:
"-Du tillhör inte vår familj"
Oj, den träffade hårt i magen.
Jag svarade:
"Nä, det gör jag inte, men jag ska ändå åka med på resan.
Jag vet att jag inte borde ta illa vid mig, men det är inte så lätt. Jag vet att att barn bara säger vad de känner och att de inte har någon gömd agenda.
Klart att jag inte tillhör deras familj.
Men samtidigt vill jag inte få det slängt i ansiktet.
Ja, detta blir sannerligen en intressant vecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad då inte tillhör familjen? Det gör du ju. (Att du inte rättade honom är däremot en annan sak). Om du tar er relation på allvar måste du ju för fan erkänna för dig själv att ni är en familj, även om ni inte bor ihop på samma ställe jämnt. Ännu! Dessutom tror jag att din särbo har en "pedagogisk utmaning" han borde sätta lite fart med. Han måste ju få sina barn att inse att ni är en familj, om han menar allvar med er relation. Jag menar inte att han ska rätta sina barn i situationer liknande den du beskriver, men genom sitt sätt att uttrycka sig till vardags kan han förmedla till sina barn att ni faktiskt är en familj.
Skicka en kommentar