Rapport från en servett

Jag har för första gången i mitt liv skrivit ett tänkt blogg inlägg på en pappersservett.
Jag och särbon satt på Restaurang Möllan i tisdags. Efter att vi käkat gjorde N och Greven oss sällskap och vi lyssnade på Sweet Mary Band (ett mycket bra band och vilket fantastiskt bandnamn!)
Helt plötsligt drabbades jag av bloggtankar och kände mig tvungen att skriva ner dessa eftersom jag visste att jag skulle ha glömt bort essensen i dessa när jag väl kommit hem.
Så jag skrev helt enkelt på en pappersservett.
Särbon trodde att jag hade fått fnatt.
So this is it:

För en gångs skull tänker jag spela ut det Freudianska kortet.
Det är mina föräldrars fel att jag aldrig blev musiker eller skådis.
Men nu är jag ju varken eller och det verkar istället som om det är min lott att få DAMP när jag lyssnar på jazz eller få något trånande i blicken och känna en bitterljuv känsla när jag hör bra musik.
Som ikväll.
När jag sitter här och lyssnar på Sweet Mary Band....det skulle ha varit jag som stod där uppe och sjöng...eller spelade gitarr....
Nu vet jag dock att jag absolut inte kan sjunga och att mina blockflöjtslektioner tog en ända med förskräckelse när min mamma vrålade utifrån köket att hon inte längte stod ut med mitt "tutande", när jag försökte att öva mina skalor.

Jag är inte duktig på att sporta, måla eller att sjunga.
Men, åh, vad jag älskar att stå i centrum!
Varför är det annars så att jag känner ett sådant sug efter att dansa när jag är ute? Jag älskar det. När jag dansar finns det bara jag och musiken i rummet.
Varför ska jag annars ALLTID sjunga karaoke när jag VET att jag inte kan ta en rak ton.
Jag hatar att stå inför folk och hålla fördrag, men när jag var liten så spelade jag teater. Varför fortsatte jag inte med det? Det hade säkert gett mig mer idag än att jag försökte träna tennis och gymnastik - två sporter som jag verkligen var medioker i.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget.
Uppmuntra era barn i deras fritidsintressen, vad det än nu må vara. Som barn vet du aldrig om det är något du kommer att sakna när du blir vuxen eller förbanna dig själv för att du aldrig försökte.

Trots den skrala ekonomin....

.....ska jag ändå åka till Dubai nästa söndag!
Jippi!
Hoppas att jag kan uppgraderas till 1:a klass på flyget.
Det är så mycket lättare att komma över flygrädslan när man kan dricka skumpa.

Månadens vårl

AAAAUUUGGGHHHHH!
Har precis betalat mina räkningar.
11.100:-

swoooch

Fattar inte hur jag klarade mig under studenttiden på 7000:-

Kvällens höjdpunkt!

Jag och en kollega har precis varit och fikat hos UR (ungdomsroteln).
Ah...härligt med lite stiliga polismän!
Som socionom är man inte särskilt välsignad med manlig fägring på jobb, tyvärr.
Tur att man kan kila över till polispojkarna och titta lite.
*Hehe*

Bara för att man inte är singel längre betyder inte det att man blivit blind!
(Gammalt djungelordspråk)

You go girl!

Jag har hittat en ny husgudinna!
Designern Camilla Thulin.
Hon intervjuades för ett tag sen i aftonbladet om bla varför hon inte har några barn.
Hon svarade:

– Jag har aldrig varit intresserad av barn. Och om folk stör sig på det, tja, var och en måste ju ta sitt eget ansvar, de behöver ju inte lägga sig i mitt liv. Jag har flera väninnor som tänker precis som jag, vi har annat för oss.

När intervjuaren inte vill släppa ämnet utan fortsätter att fråga svarar Camilla:

– Hur jag tycker om att umgås med barn? Sådär, faktiskt. De flesta barn är ganska odrägliga. När jag hör ungar säga ”Vad ska jag göra nu?” får jag krupp. Och så finns det barn som är helt fantastiska. Bara för att det är ett barn innebär det inte att det är gulligt, tyvärr.

Härligt med kvinnor som inte är rädda för att gå utanför normen

Vill ha begär....

Här är en kamera för mig!

Glädjehöjare

Fastän jag snart ska ge mig ut i kylan (igen) och gå i några timmar så blir jag på glatt humör av denna låt:

Efter snö kommer solsken!

Fast en rolig grej är att en kompis till mig, som är flygvärdinna, frågade för en liten stund sen om jag ville följa med till Dubai i december på ett 4 dagars stopp.
Flygresa och hotell för 600:-
Det är ju inget som man direkt tackar nej till.
Ska bara försöka att få ledigt i två dagar.
Håll tummarna för mig!

Snöoväder!

YYLLL!
Jag vill inte jobba idag! Det är ju värsta snöovädret ute!
Känner verkligen inte för att traska runt i 7 timmar utomhus....

Män har inte utvecklats sedan "homo erectus"

Jag och väninnan hade en jättemysig torsdagskväll.
Ja, i alla fall tills jag kom på idén att vi skulle sticka iväg till Scandic, efter det blev det mest dancing och röj.
Stackars väninnan blev "uppraggad" av en till synes trevlig kille som ville bjuda henne på en drink. Väninnan berukar sällan tacka ja till sådana erbjudande men hon tyckte väl att killen såg trevlig ut.
Men, ack, säg den lyckan som varar.
Efter att väninnan tackat ja till drinkerbjudandet och de står och väntar på att få beställa lutar sig killen fram och viskar väninnan i örat:
"Gillar du att bli slickad.....?"

VA?!
URSÄKTA!?

Väninnan spänner ögonen i honom och säger att hon kan minsann själv köpa sin drink och så vänder hon honom ryggen.
Jävla idiot!

Är det så att om man tackar ja till en drink eller om man ens pratar med en kille så betyder det att man automatiskt vill ha sex med honom?
Och Grabbar, om det är så, så ärligt talat, är det inte i så fall bättre att fråga först om sexet och sedan om drinken, det kommer att spara er en sjuhelvetes massa pengar!

Jag fattar inte det här och kommer antagligen aldrig att göra det i heller.

Vem vill du ha en dag till med?

När jag käkade frukost/lunch innan idag så satt jag och kollade på Ophra...och bölade i vanlig ordning.
Hon gästades av Mitch Albom, som är en av mina favoritförfattare och de pratade om hans senaste bok "Ge mig en dag till".

Vad skulle du göra om du fick tillbringa en sista dag med den viktigaste personen i ditt liv?

Charleys liv blev inte riktigt som han tänkt sig - ingen karriär som firad basebollstjärna utan en misslyckad försäljare som har svikit sina nära och kära. När han inte blir bjuden på dotterns bröllop ger Charley upp. Han dricker, sätter sig i bilen och beger sig mot sin barndomsstad, fast besluten att ta sitt liv. Färden slutar i en våldsam krasch, men han överlever och när han nått fram till staden möter han sin döda mor.

Hon är den som alltid har stått vid hans sida trots att han som barn, vid föräldrarnas skilsmässa, valde fadern. Nu får han en sista dag med sin mor, den person han älskat mest - ett möte som blir början på en naken och ärlig uppgörelse med Charleys liv och val.

Jag hade velat ha en dag till med min mormor. Jag har å andra sidan aldrig träffat min mormor, så just därför skulle jag velat ha en dag tillsammans med henne.
Jag skulle ha bjudit hem henne till mig och hon skulle fått berätta för mig om hur det var när hon var ung och vilka erfarenheter hon fått med sig genom livet.
Jag hade velat höra henne berätta om min mamma, hur var hon som barn. Är/var vi lika?
Jag skulle ha visat henne bilder från min barndom och nutid, berättat om min uppväxt och låtit henne förstå att hennes dotter varit en bra mamma fastän hon förlorat sin så tidigt.
Kanske hade vi sippat på vars ett glas portvin och kanske hade hon rökt en cigarril (jag vet inte om hon rökte, men jag tyckte att det passade in i bilden) och förmodligen hade vi skrattat mycket.
Jag tror nämligen att hon var en kvinna med en stor portion humor, eftersom humor är något som jag och min mamma har gemensamt.

Fortsättning på matfrossan...

Jag och särbon gjorde en himmelsk Baconlindad köttfärslimpa i söndags. Det finns inget som jag längtar så mycket efter som husmanskost, när jag kommer hem ifrån en semester.
Allt mitt receptletande idag fick mig på laga-mat-humör och jag har därför gjort matlådor för mina kommande arbetsdagar.

Kålpudding!
Något som jag aldrig förr har lagat....den ser helt ok ut och luktar ljuvligt.

Gulaschsoppa med köttfärs.
Hade ju mer köttfärs över så det fick bli en soppa.

*Duktig tjej*

Matfrossar

Hej och hå!
Jag skulle ju egentligen gått och tränat i morse men det blev tydligen inte så.
Bestämde med en väninna att vi skulle träffas i kväll och laga lite mat ihop och snacka skit över några glas vin.
Så istället för att gå och träna hamnade jag i min lilla värld av handskrivna recept och "Middagstips" från olika mataffärer. Jag plockar alltid åt mig sådana när jag är i affären. Tyvärr har jag allt detta huller om buller så att när jag vill ha ett speciefikt recept så måste jag gå i genom hela högen med recept.
Här behövs bättre ordning!
En receptpärm har därför nu börjat ta form hemma hos mig.
*Känner mig mäkta stolt*

Kvällens meny:

Toast med kantarell och skogschampinjon

Parmalindad fläskfilé med italiensk fyllning (getost och soltorkadetomater)
och till det en potatisgratäng och sallad.

Chockladfondant med vaniljglass

Let´s party

Där var som sagt inget hallaballa på hotellet, ingen underhållning och nattklubben var stängd. Inte ens i Alanya som låg 2 mil bort var det något ös. Vi åkte in dit en kväll och höll på att bli döva på kuppen. I baren som vi gick in på satt det två män på en scen. När vi fått vår öl började en av dem klämma på något instrument och den andra sjunga...eller rättare sagt yla.
Ja jävlar vad det lät. Det var så högt så jag och särbon fick skrika till varandra.
När vi bad servitören att sätta ner ljudet så fick vi följande till svar:
"I can´t"
När vi frågade varför, svarade han:
"It´s live music"

Hahaha PUCKO!

Vi i princip halsade vår öl och gick därifrån och hittade efter en liten promenad en bar som spelade 80-tals musik.
Då blev jag i alla fall glad.
Innan vi åkte tillbaka till hotellet åt vi Kebab på ett litet hak och ägaren gick och hämtade sin kusin som körde oss hem.

Eftersom det inte ordnades något vidare håll i gång på hotellet så fick vi fixa det själva. En kväll rökte vi vattenpipa. Kul kul. Vi blev så fnittriga så vi började undra ifall det var något mer i pipan än äppletobak.
En annan kväll kom Piff och Puff (två grabbar som jobbade som entertainers på hotellet och som man säkert hade tyckt varit jättesnygga om man var 14 år) och tjoade i Lobbybaren omkring 22-tiden att det var dax för karaoke i konferensrummet.
Ja, och ni vet ju vad som händer om man säger karaoke till mig.
Jag drog med stackars särbon ner till konferensrummet och det visade sig att ytterligare 7 andra personer hade hittat dit.

Först försökte jag sjunga Madonnas "Vouge"....men fick avbryta efter halva låten och be om ursäkt för att det lät faktiskt för jävligt.
Sedan provade jag på Britney Spears "Ooups I did it again"....som jag tyckte var väldigt passande just då. Det lät i alla fall lite bättre.
När jag gick på toaletten passade de på att slå igen butiken....jag antar att det bara var jag som hade roligt.

Sista kvällen hade dock nattklubben öppet.
Fast där inne var bara jag, särbon, två tjejer och tre killar.
Jag skulle givetvis dansa ändå. Herregud, jag hade ju hela dansgolvet för mig själv, kan det bli bättre?
Tvingade upp de två andra tjejerna på dansgolvet också...hehe

Så, som ni förstår kom vi hem fräscha och utvilade.

Snabb genomgång av hotellet

Som tidigare sagt så hade vi en skön semester. Lite mindre hallabaloo än vad jag hade önskat, men vi visste ju att det var lågsäsong i Turkiet. Dessutom var det sista veckan som hotellet hade öppet.
Men jag kan nog säga att jag absolut inte hade velat vara där under högsäsongen då där säkert är en massa barnfamiljer, evighetslånga köer till matbuffén/baren och man behöver slås om solstolarna.

Tyvärr var hotellet, fastän det var ett 5-stjärnigt hotell, liksom hafsigt byggt. Skyltar satt snett (nä, varför sätta rumsnumret rakt?) vissa tavlor var av frigolit, utsmyckning så som pelare var gjorda i papier maché och nästan ingen på hotellet kunde engelska.

Det var i alla fall första gången för mig som jag åkte på en All-inclusive resa.
Det trodde jag å andra sidan aldrig att jag skulle göra någonsin i mitt liv.
Maten var väl ingen höjdare, men det är klart behagligt att inte behöva tänka på när eller var och vad man ska äta. Bara man håller mattiderna så får man mat.
Likaså är det bekvämt att bara gå och beställa dricka i baren utan att behöva tänka på resekassan.

Jag gjorde inte av med en spänn på hela veckan.......
(Vi fick tillbaka pengar för resan då vi hade hamnat i huvudbyggnaden, som vi faktiskt ville, istället för att bo i en liten bungalow. Detta gjorde att mina utlägg gick jämt upp)

What goes up must come down

Åh, vilken skön semester vi har haft, särbon och jag!
Jag trodde dock knappast att vi skulle komma iväg.
Planet var först och främst 30 min försenat och när vi väl kom om bord insåg jag att det var ett gammalt och litet skruttplan.
Fan, toaletterna höll knappt ihop och särbon slog i knäna i framförvarande stolsrygg.
När vi väl satt oss till rätta i planet säger kaptenen i högtalaren:

Innan vi kan lyfta så måste jag tyvärr gå ut och kolla så att vingarna är avsiade

Sedan går kaptenen av planet.
När han kommer tillbaka säger han följande:

Ja, nu är det så att de har glömt att avisa vingarna, så det kommer vi nu att göra, vilket medför att vi får vänta lite till innan vi lyfter.

GLÖMT!!
Vadå GLÖMT att avisa vingarna?
Det enda som for igenom mitt huvud var: Vad fan har de mer glömt att göra?
Jag kan ju säga att detta inte direkt underlättade min flygrädsla.
Jag tom sms:ade en tjejkompis som är flygvärdinna för att fråga om det var normalt att KAPTENEN själv gick ut och kollade vingarna.
Hon svarade att det var helt normalt.

Jag trodde inte på henne.

Nåja, efter att jag hyperventilerat i spypåsen, visualiserat lyckliga minnen och kramat sönder sambons hand så förflöt de 3,5 timmarna som planet var i luften tämligen smärtfritt.

Semester?

Får hoppas att internet inte loggar ner under inlägget!
Tydligen är Youube och några andra obskyra sidor inte tillåtna att titta på i Turkiet.
Oj, nu satte min älskling på sig ett par vita byxor jag aldrig sett förr....'suck' han är s å f i n !
Har en underbar semester just nu....legat vid poolen hela dagen.
Kommer att återkomma med rapport från vår hemska flygfärd. Just nu är jag fullt upptagen med att mejka mig och dricka skumpa!
Hörs senare!

Packa lätt?

Jag håller just nu på och försöker att packa inför resan i morgon.
Varför är det alltid lika svårt att veta vad man ska ta med sig?
Något som jag dock alltid vet är att jag måste i alla fall ha med mig ca 5 par skor.
1. Ett par som är sköna att ha på flyget, som alternativt får tjäna som lång-promenadskor.
2. Ett par som är snygga promenadskor, men som man inte kan gå allt för långt i. Typ som man har under shoppingrundan.
3. Ett par flipp-flopps, om man bara behöver gå en liten bit, till poolen exempelvis.
4. Ett par högklackade. Självklart! Men dessa måste vara bekväma, eller rättare sagt jag ska kunna stå, gå och dansa i dem. Inte det lättaste att hitta.
5. Ett par skinnstövlar.

Min särbo berättade innan att han också tidigare har haft problem med vad han skulle packa ner på sina tidigare resor. För var gång han hade glömt något viktigt skrev han upp det på en lapp för att komma ihåg det till nästa gång. De lapparna har nu utvecklats till en lista, som han alltid följer när han ska packa. På så sätt missar han inget och han packar inte ner något onödigt.
Usch vad vuxet!

Är blödigare än hon trott

Såg Obamas tal igår.
Fällde fan-ta-mig en tår på slutet.
Fastän talet var så himla amerikanskt och smetigt.
Det är ju fasen att man ska vara så känslig.

Så här känner jag mig just nu

ÅNGEST

Har just nu kraftig "flygångest".
Letar ångestdämpande i FASS.

"This too shall pass"

Klockan är 16:44.
Det börjar bli mörkt redan nu.
*SUCK*

Nytt rikspucko i USA

Äsch, förlåt.
Jag har bara lite svårt för amerikaner.
Särskilt sådana som drar in religion i var annan mening.
Vilket i princip alla politiker i USA gör.

Jag är faktiskt glad över att det blev Barack Obama som vann presidentvalet.
Han verkade i alla fall ha lite sundare åsikter än McCain och hans dubbelmoraliska vicepresident Palin. Herregud, hur kan man bara säga att abort är mord och sedan vara livstids medlem i National Rifle Association

Snabba kast

Okej.
Det blev tydligen inte lika frekvent skrivet i den här bloggen som jag hoppades.
Får säga till mitt försvar att jag har arbetat 10 av de senaste 12 dagarna.

Särbon ringde igår morse och berättade att vår resa till Turkiet kanske behövde ändras. Hans kontakt på resebyrån hade precis varit nere i Turkiet och bott på "vårt" hotell i Kemer samt på ett annat som ligger vid Alanya.
Tydligen var det heldött (det är ju lågsäsong) i Kemer och hotellet och maten i Alanya var lite bättre.
Det stora minuset är dock att hotellet ligger 2 mil ifrån Alanyas centrum och detta får mig att bli klaustrofobisk!
Jag ser liksom framför mig att jag inte kommer att kunna ta mig någonstans *aauuugghhh* Särbon försöker dock lugna mig med att det både går bussar och taxi till Alanya så vi kan åka in dit när vi vill. Så vi bestämde oss för att byta hotell och stad.
Nåja, jag tror faktiskt att det kan bli bra ändå. Ska bli så himla skönt att komma hemifrån och bara få mysa med Särbon.