Rapport från en servett

Jag har för första gången i mitt liv skrivit ett tänkt blogg inlägg på en pappersservett.
Jag och särbon satt på Restaurang Möllan i tisdags. Efter att vi käkat gjorde N och Greven oss sällskap och vi lyssnade på Sweet Mary Band (ett mycket bra band och vilket fantastiskt bandnamn!)
Helt plötsligt drabbades jag av bloggtankar och kände mig tvungen att skriva ner dessa eftersom jag visste att jag skulle ha glömt bort essensen i dessa när jag väl kommit hem.
Så jag skrev helt enkelt på en pappersservett.
Särbon trodde att jag hade fått fnatt.
So this is it:

För en gångs skull tänker jag spela ut det Freudianska kortet.
Det är mina föräldrars fel att jag aldrig blev musiker eller skådis.
Men nu är jag ju varken eller och det verkar istället som om det är min lott att få DAMP när jag lyssnar på jazz eller få något trånande i blicken och känna en bitterljuv känsla när jag hör bra musik.
Som ikväll.
När jag sitter här och lyssnar på Sweet Mary Band....det skulle ha varit jag som stod där uppe och sjöng...eller spelade gitarr....
Nu vet jag dock att jag absolut inte kan sjunga och att mina blockflöjtslektioner tog en ända med förskräckelse när min mamma vrålade utifrån köket att hon inte längte stod ut med mitt "tutande", när jag försökte att öva mina skalor.

Jag är inte duktig på att sporta, måla eller att sjunga.
Men, åh, vad jag älskar att stå i centrum!
Varför är det annars så att jag känner ett sådant sug efter att dansa när jag är ute? Jag älskar det. När jag dansar finns det bara jag och musiken i rummet.
Varför ska jag annars ALLTID sjunga karaoke när jag VET att jag inte kan ta en rak ton.
Jag hatar att stå inför folk och hålla fördrag, men när jag var liten så spelade jag teater. Varför fortsatte jag inte med det? Det hade säkert gett mig mer idag än att jag försökte träna tennis och gymnastik - två sporter som jag verkligen var medioker i.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget.
Uppmuntra era barn i deras fritidsintressen, vad det än nu må vara. Som barn vet du aldrig om det är något du kommer att sakna när du blir vuxen eller förbanna dig själv för att du aldrig försökte.