Jag trodde dock knappast att vi skulle komma iväg.
Planet var först och främst 30 min försenat och när vi väl kom om bord insåg jag att det var ett gammalt och litet skruttplan.
Fan, toaletterna höll knappt ihop och särbon slog i knäna i framförvarande stolsrygg.
När vi väl satt oss till rätta i planet säger kaptenen i högtalaren:
Innan vi kan lyfta så måste jag tyvärr gå ut och kolla så att vingarna är avsiade
Sedan går kaptenen av planet.
När han kommer tillbaka säger han följande:
Ja, nu är det så att de har glömt att avisa vingarna, så det kommer vi nu att göra, vilket medför att vi får vänta lite till innan vi lyfter.
GLÖMT!!
Vadå GLÖMT att avisa vingarna?
Det enda som for igenom mitt huvud var: Vad fan har de mer glömt att göra?
Jag kan ju säga att detta inte direkt underlättade min flygrädsla.
Jag tom sms:ade en tjejkompis som är flygvärdinna för att fråga om det var normalt att KAPTENEN själv gick ut och kollade vingarna.
Hon svarade att det var helt normalt.
Jag trodde inte på henne.
Nåja, efter att jag hyperventilerat i spypåsen, visualiserat lyckliga minnen och kramat sönder sambons hand så förflöt de 3,5 timmarna som planet var i luften tämligen smärtfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar