Som om denna veckan inte redan varit den jävligaste på länge så toppade julaftonen allt.
Typ 14:45 precis innan Kalle Anka på TV så föll min lilla älskade brorson ner på golvet, medvetslös. Efter några sekunder började han få kramper som varade i flera minuter.
Ambulansen tillkallades, min bror sprang ut med honom utomhus för att kyla ner honom, om det nu var så att han hade fått feberkramper. Svägerskan får ge honom en spruta med Stesolid för att minska kramperna.
Fy fan, det kändes som flera timmar innan ambulansen kom.
Fruktansvärt att bara kunna stå och se på när hans lilla kropp arbetade mot kramperna.
Mamma, bror, svägerska och brorson åkte iväg till akuten i Lund.
Jag stannade hemma med brorson nr 1 och pappa. Efter ett tag kom moster och två kusiner.
Där stod man mitt i röran och knappt kunde fatta vad det var som hade hänt. Och ovan på allt skulle man fixa fram julmaten.
Öööhhh.
Va?
Vadå jul? Vadå mysigt? Vadå jag-inte-klarar-av-fler-katastrofer.
Min bror ringde senare från sjukhuset och sa att läget var stabilt. Brorsonen hade vaknat upp, ätit isglass och lett lite matt när farmor läst bok för honom.
Svägerskan och brorsonen stannade kvar på sjukhuset över natten och brosan och farmor kom tillbaka hem för att vi skulle försöka fira en nåt sånär liten jul för brorson nr 1.
Men, fy fan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och du som alltid tjatat om Lars Norén-jular. Jag har aldrig trott dig, men årets jul låter ju allt annat än rolig. Hoppas det liksom har ordnat upp sig nu.
hej La, Jodå det har ordnat upp sig och lillen mår bra. Ska snart försöka att ta igen bloggandet!
Skicka en kommentar