En härlig söndag

Var på Kullahalvön i söndags med särbon och lillkillen.
Jag och särbon kände oss rastlösa och googlade på internet vad man kunde hitta på en solig söndag i skåne.
Jag föreslog att vi skulle åka till Kullabergs naturreservat och kolla på Lars Vilks (ja han med Muhammed-rondell-hundarna) "konstverk" Nimis och Arx.
Varken särbon eller lillkillen hade varit där tidigare.
Sagt och gjort och vi for dit.

Lillkillen gnällde i bilen om att han fick ont i fötterna av att sitta stilla så länge. Det tog oss nog lite över en timme att köra dit. Under tiden berättade jag lite om konstnären och konstverken för lillkillen som ar måttligt intresserad.
Väl uppe vid Himmeltorps hembyggdsgård börjar en skogsfärd som heter duga. Vägen ner till Nimis och Arx är inget för dem med dåliga ben. Man klättrar över stenar, får se upp för rötter och akta sig för att inte trilla ner utför kullahalvön.
Precis när man tror att man ska ge upp så får man en skymt av Vilks drivveds-skulpturer.
Och det är väl värt mödan att ta sig ner dit.
Det är faktiskt riktigt roligt att klättra i skulpturerna.
Det bästa av allt var att lillkillen älskade det!!
Han frågade hur många spikar sa jag nu igen sa att han hade använt till att bygga det hela.
FRAMSTEG!

Våren och Norénpåsk

Ja, då känns det faktiskt som om våren har kommit till Malmö.
I går kunde vi för första gången vara ute och jobba i endast en tjockare tröja!
Härligt.
Måste faktiskt erkänna att jag, trots pucko-tiderna, har ett bra jobb nu när det blir fint väder. Jag avundas verkligen inte de som måste sitta instängda på ett varmt kontor. Jag får åtminstånde vara utomhus och prommenera.
Det blir ju minst två mil om dagen så rumpan är stenhård numera *haha*
Fick löneförhöjning igår...wohoo...2,6 % ökning. Faktiskt min första löneökning någonsin när jag tänker efter. Jag är ju den ständige vikarien.

Det har hunnit vara påsk.
Vi hade lite påskmys hemma hos mamma och pappa. Moster och kusin var där med sin tax, min bror, svägerska, deras två barn och rottweiler, svägerskans far, mina föräldrars "extrason" och som grädde på moset särbon och lillkillen!
Det gick faktiskt riktigt bra med lillkillen. Jag hade målat upp alla tänkbara scenarier som skulle kunna spoliera hela kvällen i huvudet, men inget av det inträffade.
Han var lite blyg (vilket är förståeligt) men artig. Han lekte fint med mina brorsöner på 4 och 2 år.
Lillkillen blev 4 åringens nya idol.
"Du kan få följa med mig hem" sa 4 åringen till Lillkillen.
"Men det är bättre att du följer med mig hem" sa lillkillen då.
"Men du, men du, vi har faktiskt en pool" svarade 4 åringen.
Svägerskan fick hoppa in i samtalet och förklara för lillkillen att det handlade om en uppblåsbar barnpool.
När vi kommit hem från kalaset ville lillkillen titta på taxar på internet.
Han hade blivit förtjust i kusinens tax och tyckte att hans pappa skulle skaffa en sådan.....

Vårstädning

Har i dagarna försökt att vårstäda min garderob.
Kastat, gett bort och försökt att sälja kläder på tradera.
Idag kom turen till mina skor.
Visste att jag hade en del skor...
Men inte att jag hade 53 par.

Nu har jag i alla fall varit duktig och kastat några.
Jag kommer att åka till Budapest i början på maj och då behöver det ju finnas plats för nya par!
Hehe

100 dagar men inga svar...

(allt hämtat från www.sydsvenskan.se)

När sista ordet var sagt i tingsrättens säkerhetssal reste sig pojkarna upp med uttryckslösa ansikten.

Åklagare Bo Albrektsson hade just krävt att de ska dömas till maxstraff: åtta års fängelse för 17-åringen och fyra års sluten ungdomsvård för 
 15-åringen. Hade de varit vuxna hade han yrkat på livstid.

Pojkarna leddes ut ur rättssalen och fördes åt olika håll: medan 17-åringen kördes tillbaks till häktet beslutade tingsrätten att 15-åringen ska slippa isolering nu när rättegången är över.
I stället får han invänta domen, som faller på fredag nästa vecka, på ett ungdomshem.

Det är drygt hundra dagar sedan den 26-årige mannen dödades med fem knivhugg i sin lägenhet på Kapellgatan i Malmö. De två åtalade tonårspojkarna erkänner att de befann sig i lägenheten när huggen utdelades och ger en samstämmig bild av vad som hände: genom löften om sex blev de hembjudna av 26-åringen. Planen var att skada honom så pass mycket att de ostört kunde plocka på sig värdesaker.

Så varför fem brutala knivhugg? Det närmaste en förklaring som pojkarna kommer är att de inte begrep att knivhuggen kunde döda.

Deras advokater framhöll under gårdagens slutpläderingar att syftet 
var att råna, inte mörda. 
Att pojkarna hade med 
sig en väska att lägga stöldgods i styrker detta, menade de.

– Därmed anser jag i första hand att åtalet ska ogillas. Men om tingsrätten trots allt kommer fram till att det rör sig om mord menar jag att straffet ska stanna vid vård i ett och ett halvt till två års tid, säger 15-åringens advokat Kjell Ersarve.
Åklagare Bo Albrektsson ger inte mycket för pojkarnas förklaring.
Under sin slutplädering menade han att tingsrätten helt bör bortse från pojkarnas berättelse om rån-motivet –trots att han själv inte lyckats hitta något motiv.
– Nej, men allting tyder på att det finns en bakomliggande händelse som gör att de vill röja honom ur vägen. De var där för att mörda honom.

Tears in heaven

Svea rikes lag kan torka sig i arslet!

Är så ledsen och upprörd just nu.
Jag och mina vänner blev utkörda ifrån rättssalen.
Daniels familj som ville ha oss kvar där var det ingen som lyssnade på.
Vi var DERAS anhöriga.
Först blev deras son tagen ifrån dem på ett fruktansvärt sätt och nu blir de tvugna att sitta i rättssalen utan något stöd. Utan någon på deras sida.
"Med hänsyn för de åtalades låga ålder, hålls förhandlingen under lyckta dörrar".
VILKEN JÄVLA HÄNSYN?
Vilken hänsyn har dessa visat Daniel och hans familj när de tog livet av honom?
De har ju till och med erkänt, så det råder ju inget tvivel om att det sitter skyldiga personer i rättssalen.

Vi blev bryskt utkörda. Daniels pappa ställde sig upp och sa att han ville att vi skulle vara kvar.
Ingen hänsyn, ingen förståelse, vi blev utknuffade.
De åtalade ficka ha hela sin hallaballasläkt kvar.
Jag bröt ihop utanför rättssalen.
Brydde mig inte om alla fotografer och journalister som kretsade kring oss som gamar.
Fotoblixtrarna smattrade.
Och jag grät.

Utanför tingsrätten ventilerade vi våra arga känslor, dumt nog inför en journalist.
Fast jag ångrar det inte.
Det var det minsta vi kunde göra för Daniel.

Sydsvenskan

Kvällsposten

Usch...

...i morgon är det rättegång.