Är så ledsen och upprörd just nu.
Jag och mina vänner blev utkörda ifrån rättssalen.
Daniels familj som ville ha oss kvar där var det ingen som lyssnade på.
Vi var DERAS anhöriga.
Först blev deras son tagen ifrån dem på ett fruktansvärt sätt och nu blir de tvugna att sitta i rättssalen utan något stöd. Utan någon på deras sida.
"Med hänsyn för de åtalades låga ålder, hålls förhandlingen under lyckta dörrar".
VILKEN JÄVLA HÄNSYN?
Vilken hänsyn har dessa visat Daniel och hans familj när de tog livet av honom?
De har ju till och med erkänt, så det råder ju inget tvivel om att det sitter skyldiga personer i rättssalen.
Vi blev bryskt utkörda. Daniels pappa ställde sig upp och sa att han ville att vi skulle vara kvar.
Ingen hänsyn, ingen förståelse, vi blev utknuffade.
De åtalade ficka ha hela sin hallaballasläkt kvar.
Jag bröt ihop utanför rättssalen.
Brydde mig inte om alla fotografer och journalister som kretsade kring oss som gamar.
Fotoblixtrarna smattrade.
Och jag grät.
Utanför tingsrätten ventilerade vi våra arga känslor, dumt nog inför en journalist.
Fast jag ångrar det inte.
Det var det minsta vi kunde göra för Daniel.
Sydsvenskan
Kvällsposten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, vad fan ska man säga? Men än att det är för jävligt. I övrigt saknar jag ord.
Jösses. Klart som tusan att minimördarna inte behövs hanteras med silkesvantar. Det låter helt horribelt att inte ni får vara stöd åt föräldrarna en stund som denna. Blir så ledsen...
Skicka en kommentar