100 dagar men inga svar...

(allt hämtat från www.sydsvenskan.se)

När sista ordet var sagt i tingsrättens säkerhetssal reste sig pojkarna upp med uttryckslösa ansikten.

Åklagare Bo Albrektsson hade just krävt att de ska dömas till maxstraff: åtta års fängelse för 17-åringen och fyra års sluten ungdomsvård för 
 15-åringen. Hade de varit vuxna hade han yrkat på livstid.

Pojkarna leddes ut ur rättssalen och fördes åt olika håll: medan 17-åringen kördes tillbaks till häktet beslutade tingsrätten att 15-åringen ska slippa isolering nu när rättegången är över.
I stället får han invänta domen, som faller på fredag nästa vecka, på ett ungdomshem.

Det är drygt hundra dagar sedan den 26-årige mannen dödades med fem knivhugg i sin lägenhet på Kapellgatan i Malmö. De två åtalade tonårspojkarna erkänner att de befann sig i lägenheten när huggen utdelades och ger en samstämmig bild av vad som hände: genom löften om sex blev de hembjudna av 26-åringen. Planen var att skada honom så pass mycket att de ostört kunde plocka på sig värdesaker.

Så varför fem brutala knivhugg? Det närmaste en förklaring som pojkarna kommer är att de inte begrep att knivhuggen kunde döda.

Deras advokater framhöll under gårdagens slutpläderingar att syftet 
var att råna, inte mörda. 
Att pojkarna hade med 
sig en väska att lägga stöldgods i styrker detta, menade de.

– Därmed anser jag i första hand att åtalet ska ogillas. Men om tingsrätten trots allt kommer fram till att det rör sig om mord menar jag att straffet ska stanna vid vård i ett och ett halvt till två års tid, säger 15-åringens advokat Kjell Ersarve.
Åklagare Bo Albrektsson ger inte mycket för pojkarnas förklaring.
Under sin slutplädering menade han att tingsrätten helt bör bortse från pojkarnas berättelse om rån-motivet –trots att han själv inte lyckats hitta något motiv.
– Nej, men allting tyder på att det finns en bakomliggande händelse som gör att de vill röja honom ur vägen. De var där för att mörda honom.