Hundvakt

Passar just nu en liten taxfröken som i vanliga fall bor hemma hos min moster och hennes barn.
Åh, hon är såååå ljuvlig!
Vi har än så länge gått husesyn i min lägenhet, ätit frukost, läst tidningen tillsammans (hon satt i mitt knä med tassarna på bordet) och så har vi tittat lite på folk som går förbi utanför mina fönster.
Snart ska vi gå ut och gå en liten runda. Jag har ju en superfin hundrastplats alldeles nere vid havet, bara några hundra meter ifrån där jag bor, men jag vet inte riktigt om jag vågar släppa henne.
Tänk om hon fullständigt struntar i mina inkallningar eller ännu värre om någon stor hund attakerar henne!
Nä, det får nog bli en vanlig promenad med koppel.
Annars är det bara jobb som väntar ikväll....jobbade igår också. Fast nu har jag bara en jobbhelg kvar sedan är jag ledig i 3 helger!
Jippie!

"Fotografera på bara!"

Pratade med en av mina vänner igår som stod nära D som blev mördad.
Vi tre umgicks ju en del och firade förra nyår tillsammans med min särbo.
Åh, jag är så glad att vi hade den fina kvällen tillsammans
Sista gången jag var hemma hos D var någon månad innan han blev mördad. Vi drack vin och hade det roligt.
Väninnan hade med sin kamera som hon tog en massa tokiga foton med. Bland annat ett där hon lyfter mig och liksom bär mig i famnen som ett barn. På bilden har min korta kjol åkt upp under brösten och det ser ut som om min rumpa hänger ner utanför kjolen.
Eller rättare sagt den gör det, men fotot har blivit tagen i en konstig vinkel så min rumpa ser enorm ut.
Tänk på den scenen i Bridget Jones Dagbok, där hon gör ett reportage från en brandstation och hon åker ner för den där "brand-utrycknings-stången" och hennes rumpa nockar kameramannen som står undertill.
Ungefär så såg min rumpa ut.

Foton från bla den festen har nu blivit flyttade över till en cdskiva som polisen ska använda för att se om de kan hitta något av värde att använda i rättegången.
Alltså, det finns chans att min rumpa hamnar på en bild som ska visas under en rättegång.
Herrejesus.
Jag kan höra hur de skrattar i polishuset på andra sidan Malmö.

Utan dusch

Såja, då var man utan dusch i några veckor.
Jag har äntligen fått tummarna loss och kontaktat en firma för att de ska fixa min dusch. När de började riva kaklet sa en av grabbarna: Fy fan!
Det kan aldrig vara bra.
Tydligen var det någon gummiventil till blandaren som var sönder så det har ju läckt vatten längs väggen. Jag bara hoppas hoppas att det inte har läckt ner under golvet också.
En granne hade också varit med om samma sak, fast upptäckt det tidigare.
Härligt med sådana fel i ett hus som bara är 4 år gammalt.
Tro fan att man vill flytta.
Jag ger det till hösten, har saker och ting inte blivit bättre till dess så säger jag so long, farwell, aufwiedersehen!

Försöker...

....så smått att hitta tillbaka igen.

Det blir aldrig som man tänkt sig....

Mamma och jag skulle igår ha en hel dag för oss själva då vi skulle gå runt i affärerna och shoppa, ta en fika på stan och senare på kvällen titta på Jesus Christ Superstar på stadsteatern.

Det började mindre bra.

Vi hann inte mer är in på Zara där jag dregglade över x-antal högklackade förän min mobiltelefon ringde.
Det var pappa som berättade att min yngsta brorson hade fått kramper igen och var påväg in till akuten (för 3:e gången under ett år).

Både jag och mamma blev givetvis oroliga och tappade all shoppinglust.
Vi vandrade omkring mest på måfå tills vi kom på att det bästa vi kunde göra av situationen var att gå och sätta oss på ett fik och vänta på en lägesrapport.
Min bror ringde tillslut efter ca en timme och sa att sonen i alla fall hade slutat att krampa. Läkarna tror att sonen får kramper när han har hög feber och att det eventuellt kunde ligga en dold epilepsi bakom kramperna....men som vanligt är det många kansken när det gäller diagnos. De ska i alla fall snart göra ett EGG på honom för att se om de kan fastställa epilepsi eller ej.
Usch...tänker på den lilla stackaren.

På kvällen blev det ändå att vi gick på musikalen eftersom allt ändå var relativt bra med brorsonen. Jag och mamma gick först och åt plankstek på Mando och sedan gick vi hem till min väninna S föräldrar eftersom både S och hennes mamma också skulle med. Där hemma fick vi jättegod italiensk-inspirerad plockmat och gott vin.
Mysigt!

Musikalen var helt ok. Jag hade nog för höga förväntningar på den för jag tyckte inte att den var såååååå bra som man har läst att den skulle vara. Dessutom tyckte jag att Patrik Martinsson som spelade Judas, faktiskt var duktigare än Ola Salo.

Sorg

Min faster fick somna in idag.
Jag känner sorg fast ändå en lättnad.
Cancern hade spridits i hennes kropp och hon låg egentligen bara och väntade på att få somna in.
Jag hoppas att hennes familj fick den tid de behövde för att ta avsked, om det nu finns tillräckligt med tid för det.
Kan just nu ångra att jag inte hälsade på henne under hennes sista tid, men jag tror att hon visste att jag tänkte på henne.
Jag kommer alltid att minnas henne som en sprudlande människa med skinn på näsan och jag tror att lite av det finns i mig också.

Oromantisk, rabiat eller bara dum?

Jag har allid tyckt illa om alla hjärtans dag och aldrig firat det.
När man gick i skolan fick alla andra rosor (kändes det som) utom en själv. Så jag och en tjejkompis köpte rosor till varandra och vips så pekades man ut som lesbisk.
Men, skit i det...det var inte sista gången som det hände.
Jag avskyr tanken på att man på en speciell dag ska visa uppskattning för den man tycker om. Ska man inte göra det lite titt som tätt?

Men, så idag fick jag en ask choklad av särbon.
Det var första gången jag fått något av någon annan på alla hjärtans dag.
Ja, förutom den gången som jag fick en jättefin ring med ett rött hjärta av min mamma.
I alla fall, särbon kom förbi och sträckte in en chokladkartong över trösklen och sa att han inte skulle stanna utan behövde rusa iväg igen.
(Jag tror han anade min reaktion)

Jag och blev sur och sa att han var knäpp.

Kanske inte en helt sund reaktion.
(Blev lite glad ändå....jag tycker ju trots allt om choklad. Det var ju fina praliner från Malmös chokladfabrik - Italiensk blandning och allt!)

Jag tror att stackars sambon tog det säkra före det osäkra och tänkte "att ger jag henne inget idag så blir hon kanske sur och då får jag ett jävla helvete."
Ja, jag har aldrig sagt att jag är easy to please.....

Mina stackars tår

Här ser ni vad skidåkningen gör med människor.
Mina stackars stortår är alldeles mosade.
Behöver ni ett par nästan nya pjäxor och skidor, så kan ni nu mer hitta mina på blocket!

Bild nr 6

Regel: Gå in i mappen där dina bilder ligger, gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden, släng upp bilden på bloggen och skriv något om den, utmana sex andra personer.



Jag har antagit utmaningen.
Det här är en bild på mig och Lilla E, min äldsta kompis S dotter.
S, hennes man, dotter, kompis L och kompis H var hemma hos mig förra året för en liten kräftskiva.
Jag ska ju alltid dansa.
Och den enda som ville dansa med mig var Lilla E. Så jag, Lilla E, Dockan, Fiffin och Jul-Musen dansade till 80-tals musik.
Så kom inte säg att jag inte vet hur man roar barn!

Alla ni som känner för att anta utmaningen - gör det!

Jaddijaddi

Pratade med särbon i torsdags ang mina förvirrade tankar. Han lyssnade och förstod, så det känns jätteskönt.
Saker och ting har ju bara rullat på utan att någon av oss har reflekterat över vad det egentligen är som vi håller på med.
Och så vips har det gått 1,5 år.
Vi kom överens om att jag behöver vara mer hemma hos honom när lillkillen är där.
Dessutom känner jag nu att jag fick "mandat" att tillrättavisa lillkillen om jag känner mig orättvist behandlad.
Det blir nog bra.
Eller som särbon sa:
"En virrhöna och en snurre sprätt....det kan bli intressant det här...

Många saker...

....har jag blivit kallad, men aldrig för att vara sexistisk.
Men, någon gång ska vara den första och tydligen var det i går kväll.
Tycker man att en ung kille med tatueringar ser bra ut och råkar säga:
"Oh, en byggarbetare....härligt!" så är man tydligen sexistisk.
I mitt försvar så måste jag bara tillägga att min arbetsplats under de senaste 3 åren till 99% bestått av kvinnor.
Jag älskar män.
Sue me!

En helt vanlig onsdag

Är ledig i två dagar nu. *Härligt*
Det behövs verkligen för hela lägenheten ser ut som ett bombnedslag.
Dessutom har jag en massa lösa trådar som jag måste se till att ordna upp.
Än så länge har jag:
- varit och simmat 40 min i morse, känner mig helt slut i lederna. På simhallen fick jag spel på en idiot som trodde att han tränade inför OS. Han crowlade [krålade] hur fan man nu stavar till det, så att det stänkte omkring. Sedan toppar han det hela med att öva fjärilssim. Tror att det stänkte 30 liter vatten över mig när han simmade förbi. Han avslutar det hela med att strecha i bassängen.
- bokat intervju för ett vikariat, så jag ska dit och förhöras nästa fredag.
*Hoppas hoppas*
- dammsugit och tvättat

Duktig Joss.
Ser fram emot kvällen som ska spenderas med två väninnor. Skådar att det kommer att bli god mat, vin, dans och sång.

"Allt är bara bra, tack"

Har precis läst ut en bok under semester som heter "Allt är bara bra, tack" av Moa Herngren.
Det är ingen biografi eller "sann" berättelse men jag kan i vissa delar av boken känna igen mitt och exets relation.

Lea har åkt till Paris på sabbatsår för att fly Sverige och sitt stressiga liv. Där träffar hon den karismatiska bohemen Michel och kastas in i en kärlekshistoria som till en början verkar vara direkt från himmelriket.
"Allt är bara bra, tack" handlar om Lea som vill älska och bli älskad till varje pris. Om en kärlek som kanske egentligen är någonting annat och ett ensamt hjärta som vägrar släppa taget om drömmen om tomtebolycka med mamma, pappa, barn på lycklig promenad genom sommarstan en solig söndag. Den handlar om Famous Grouse, skam, svartsjuka och att bita ihop sina käkar det hårdaste man kan, blunda och tänka på något annat en stund.

Nu flydde jag inte direkt till Paris, utan jag hittade kärleken mitt i lilla Malmö. "Konstnär" var han dock och jag beundrade honom för hans kreativitet. Tyvärr slets vi i sär på grund av hans drickande och svartsjuka.
Ibland kan jag fortfarande tänka "men om jag bara hade gjort så", "om jag bara hade gett honom en chans till".
Men han fick chans på chans. Han försökte till och med att få mig att tro att mina vänner som var oroliga för mig, inte var bra för mig. Han fick mig att tro att jag var en svag människa som lyssnade för mycket på min familj och mina vänner.
Varför är det så svårt att gå?
Vad är det som gör att man stannar kvar hos en sådan människa?
Jag är glad att jag endast "förlorade" två år.
Men tyvärr gör det fortfarande ont när jag tänker på honom. Jag är ledsen över att den fina och fantastiska människa som han stundtals var, han som fick mig att känna mig som världens mest vackra och älskade människa tyvärr drunknar i hans mörka sida av alkohol och svartsjuka.

A dream becomes true

Jag har lyckats få tag på två biljetter till Madonnas konsert i Köpenhamn den 11 augusti.
Yehee!!

Lite semesterbilder

Jag är varken Gift, Sambo eller Ensamstående - jag är ENASTÅENDE

Jag var på läkarundersökning i går pga att jag är nattarbetare.
De tog lite blodprov och kollade blodtrycket, kolesterolet, om man hade diabetes, BMI osv. Som tur var såg allt fint ut och jag fick beröm av den trevliga läkaren.

Sen rämnade min värld.

Jag skulle mätas.

Jag försökte protestera och säga att "jaja, men jag vet hur lång (kort) jag är så det behöver vi inte göra.
Läkaren lyssnade inte på mina protester och hon tvingade mig tom att ta av mig mina skor innan jag ställde mig under den hemska mätanordningen.

"1.56" sa läkaren.
-Nä, det måste vara något fel, sa jag. Jag är ju 1.58.
-Nix, sa läkaren. Du är 1.56. (Deal with it, hade hon nog velat tillägga)

YYYYYYLLLLLLLLLLL!!!!!!!!!!!!!!
Jag är alltså 2 cm kortare än vad jag trott.
Det innebär att jag knappt blir normallång med mina högklackade skor - som jag har trott i 10 år. Jävla skit.
Fast det är ju å andra sidan, som läkaren sa till mig, kvalitet och inte kvantitet som räknas.

En annan sak som gjorde mig irriterad under det här läkarbesöket var när jag skulle skriva i en liten hälsodeklaration. Där man kryssar för om man har någon form av allergi, astma, om man dricker alkohol osv.
Här skulle man även kryssa för om man var följande:
1. Gift
2. Sambo
3. Ensamstående

Vafan, jag är varken gift, sambo eller ensamstående.
Eller är man ENSAMstående bara för att man inte är gift? Jag vet många som är ensamma fastän de är gifta.
Jag gjorde en extra ruta som jag kryssade i där det stod ENASTÅENDE.

Hemma igen

Såja, då var man hemma igen från skidsemestern.
Det har varit en både rolig och jobbig vecka.
Jobbigt att:
- dela lägenhet med 4 vuxna och 3 barn.
- känna sig utanför ibland.
- veta att sin vän begravs och att man inte kan närvara (å andra sidan var begravningen endast för familjen)
- veta att en släkting håller på att försvinna från livet och att inte kunna vara hemma och ta hand om de som sörjer.

Men det var samtidigt roligt att:
- åka skidor(fastän jag fick ont i fötterna och har förstört båda stortårna).
- vara tillbaka i Bad Gastein och traska down memory lane.
- bli uppskattad av de andra barnen som var med på resan

Men jag tror tyvärr inte att det kommer att bli fler skidresor för mig. Jag får för ont i fötterna och smalbenen. Kan åka max två dagar och sedan måste jag vila. Det är liksom inte roligt längre.
Får väl sälja skiten på Blocket och åka på solsemester i stället!

Tack La....

Du har rätt.
Jag vet att särbon har pratat med lillkillen, men att han nog måste vara ännu tydligare med vad det är som gäller. Jag har väl själv varit lite för försiktig och inte tagit den plats som jag kanske borde.
Detta är en helt ny situation för mig.
Jag har inga behov av att flytta in och bli en "familj" men samtidigt vill jag inte känna mig utanför, vilket jag gör nu.
Men det här kanske betyder att jag nu förstår att jag inte kan göra detta halvhjärtat eller som det passar mig.
Får helt enkelt bestämma mig för om jag should stay or should I go?
Och om jag stannar så blir vi fan i mig en familj.