Oromantisk, rabiat eller bara dum?

Jag har allid tyckt illa om alla hjärtans dag och aldrig firat det.
När man gick i skolan fick alla andra rosor (kändes det som) utom en själv. Så jag och en tjejkompis köpte rosor till varandra och vips så pekades man ut som lesbisk.
Men, skit i det...det var inte sista gången som det hände.
Jag avskyr tanken på att man på en speciell dag ska visa uppskattning för den man tycker om. Ska man inte göra det lite titt som tätt?

Men, så idag fick jag en ask choklad av särbon.
Det var första gången jag fått något av någon annan på alla hjärtans dag.
Ja, förutom den gången som jag fick en jättefin ring med ett rött hjärta av min mamma.
I alla fall, särbon kom förbi och sträckte in en chokladkartong över trösklen och sa att han inte skulle stanna utan behövde rusa iväg igen.
(Jag tror han anade min reaktion)

Jag och blev sur och sa att han var knäpp.

Kanske inte en helt sund reaktion.
(Blev lite glad ändå....jag tycker ju trots allt om choklad. Det var ju fina praliner från Malmös chokladfabrik - Italiensk blandning och allt!)

Jag tror att stackars sambon tog det säkra före det osäkra och tänkte "att ger jag henne inget idag så blir hon kanske sur och då får jag ett jävla helvete."
Ja, jag har aldrig sagt att jag är easy to please.....