Pratade med särbon i torsdags ang mina förvirrade tankar. Han lyssnade och förstod, så det känns jätteskönt.
Saker och ting har ju bara rullat på utan att någon av oss har reflekterat över vad det egentligen är som vi håller på med.
Och så vips har det gått 1,5 år.
Vi kom överens om att jag behöver vara mer hemma hos honom när lillkillen är där.
Dessutom känner jag nu att jag fick "mandat" att tillrättavisa lillkillen om jag känner mig orättvist behandlad.
Det blir nog bra.
Eller som särbon sa:
"En virrhöna och en snurre sprätt....det kan bli intressant det här...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så bra att ni kan prata med varandra (OBS, ingen ironi, fullaste allvar). Det borgar ju för en bra fortsättning, trots förutsättningarna (en virrhöna och en snurre sprätt).
Skicka en kommentar